Vänner

När vi flyttade hit för 5 år sedan så hade jag bara P.

Jag sålde min häst, vilket var en fast och trygg grej jag hade i min vardag, Denna var min bästa vän. 

Hon gjorde mig glad, lycklig, arg, ledsen. 

Men hon var alltid glad av att se mig. 

Jag hade ingenting i stan som gjorde att jag tvekade på att flytta 2 mil från stan. 

Både jag och P är väldigt flexibla människor och har aldrig sett tur & retur till stan som något jobbigt. 

När jag började på Jula och fick nya kompisar så kände jag mig konstig nog alltid utanför, om jag valde det själv eller om det blev så det vet jag inte. 

Men det kändes som att vi var på olika plan helt enkelt. 

När vi började umgås mer och mer med ett par som bodde här i Obbola så fick jag en vän.

H.

Jag gillade att umgås med henne. 

Vi gick långa promenader, shoppade och många middagar hos varandra blev det med oss alla 4.

Hon var bra för mig. 

Det var aldrig någon fundering på vem som skulle vara gudmor åt mitt son Frans. 

Den dagen hon och M gick skilda vägar så var det en tung dag även för mig. 

På nått sätt så förstod jag direkt att det kommer aldrig att vara som de sista året hade varit. 

Jag vet vart jag har henne och vi är fortfarande vänner men det är ju ändå inte som de har varit. 

Du är så saknad. 

När jag sen fick barn 2008 så försökte min barnmorska få mig att börja gå på "mammagrupp"

- Nej sa jag, det är inget för mig. 

Men jag tog mig dit, Frans var 3 veckor och jag grät en hel flod timmen innan jag skulle dit.

Jag var så brydd vad andra skulle säga, om jag gjorde fel och tänk om han skulle skrika för mycket? 

vi var många i mammagruppen men 3 av dom pratade mycket, de var öppna och jag tänkte direkt, hoppas jag får kontakt med dessa. 

En av dom M bor här i Obbola, vi träffades och gick tillsammans till våra mamma träffar. 

Ingen vi umgås så mycket med idag men en otroligt härlig & kreativ tjej. 

Den jag umgicks med mest var L & V.

L var en självsäker, pratglad, kreativ tjej som jag var mycket med, en impulsiv tjej där inget var omöjligt och hon drog ur mig ur min lilla blygsamma bubbla jag hade skaffat mig. 

När hon sommaren 2010 flyttade ner med sin familj till hennes hemstad så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Ännu en vän...

Jag saknar henne så, varje dag. 

Idag har jag min V som jag aldrig kommer släppa, hon kan jag prata med om allt och inget.

Hon är SÅ bra, hon gör mig glad. 

Hon har världens mysigaste familj och bjuder ofta på härligt skratt. 

På nått vis så gör du mig stark, hur vet jag inte, men du lyckas. 

Du är älskad. 

Jag har alltid haft min syster, som jag alltid umgicks med på gymnasiet. 

Hon finns här men hon bor inte här.

Vi gjorde allt tillsammans, vi var impulsiva och hade så roligt. 

En dröm jag har är att de ska flytta upp. 

jag kan leva utan dig, men ändå inte. För har man en andra halva som man står nära så är det jobbigt och vara ifrån varandra. 

Ibland är det bra och ibland inte, 

Nu när hennes dotter är 1 v. Och det enda jag vill göra är och få krama min syster och ge henne allt jag har för att hon har satt en underbar prinsessa till världen. 

Säga att Jag älskar dig. 

Som någon sa till mig: 

Du gillar att sätta frön i jorden.

Nu har jag satt ett genom att dela med mig till er. 

Kanske att de hade passat bättre in i min egna dagbok där ingen annan ser. 

Men nu är det gjort.