Jag börjar sakta förstå att jag aldrig mer kommer se henne,
aldrig mer kommer kunna ringa henne,
aldrig mer höra hennes skratt,
aldrig mer krama henne.
Jag ser henne överallt, ser hennes fina leende, jag hör hennes ord och jag känner hennes närhet.
Jag är så glad att dagar som dessa, att få krama släkten, känna deras närhet.
Höra Frans kloka ord, och bli överöst av kärlek och närhet av min egna lilla familj.
Dagar som dessa gör att tårar och tankar håller sig på avstånd.
Igår höll vi till på isen och grillade goda mackor...igen!
Denna gång med kyckling och massa annat gott i.
Busig och lekfull.
Avslutade gårdagens eftermiddag med att baka.
Kärleksmums.
Snart kommer mina föräldrar hit för lite söndagsfilm.
Sista lång-lediga dagen med gänget i morgon.
Vad vi ska hitta på?
Det får vädret bestämma!
Du skriver så fina och tänkvärda ord om lilla mamma. Det känns helt overkligt att hon är borta. Hon skulle ju alltid finnas.
SvaraRaderaHon såg och älskade alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn villkorslöst och fick alla att känna sig värdefulla
Hon var unik och är otroligt saknad.