Mina cupcakes som skulle bli allas favoriter blev inte annat än ett byte för komposten.
De blev helt enkelt inte bra och inte goda heller.
Men man kan bara bli bättre.
(Det är inga som hamnar i min bok om mitt café)
Jag får inte stanna upp, jag kan inte stanna upp.
Det skär i mitt hjärta att min bästa, underbara och finaste
mormor är sjuk.
För mig är hon odödlig och jag kan inte tänka på henne utan att tårarna kommer.
Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar